Lång förkylningsperiod.
Jaha, då har jag nu varit förkyld i två veckor och jag sitter här och funderar om jag hade kunnat göra något annorlunda för att undvika den eller att förkorta den.
Den absoluta utlösningen på förkylningen var, tror jag, den ordentliga urladdningen det blev under måndagens POM-tävling: ett hårt långdistanslopp där jag verkligen fick kämpa för att koncentrera mig och sista kilometrarna gick i sandig terräng och det var jobbigt för benen. Efteråt; kallt, ingen ordentlig mat (mackor o lite yoghurt och muffins) och sedan lång bilresa, dusch sent på kvällen och mat ännu senare. Tog det lugnt dagen därpå, men hade kanske kunnat skippa förmiddagens pass och vilat helt istället. Dock hade väl viruset redan satt sig.
Jag hade ju en liten förkylning i början på året (v2) och kanske hade jag inte återhämtat mig helt från den. Hade ju under v5 lite konstiga känningar med tjockhet och snorhet som varken växte eller minskade, men körde då ändå ett par hårda pass och det försvann till v6. körde på bra och fick några riktigt sköna pass första delen av portugal-lägret, men körde kanske lite för hårt, ex, första passet kanske blev lite långt...
Men det är lätt att vara efterklok och jag hade sett fram emot barmarkslöpning så himla mycket att det gav mig en sån otrolig glädje att bara springa springa springa utan att behöva halka och pulsa. Då är det svårt att tygla sig och inte få utlopp för glädjen.
När jag väl blev förkyld har jag enligt mig själv gjort allting rätt. Jag har sovit som ett as, ätit massor av apelsiner, avokado, broccoli = alltså bra med mat och mycket mat. Jag har inte haft mycket i skolan = mycket tid för vila. Jag har inte deltagit i någon slags fysiskt ansträngande aktivitet över huvudtaget. Där hade jag inte kunnat göra något annorlunda.
Men fortfarande känner jag av lite tjockhet i luftvägar och näsa och det är klart att jag känner efter mycket, men samtidigt vill jag inte riskera att detta ska hänga kvar så att jag åker på det igen.
Jag är inte stressad för säsongens skull, eller att jag ska tappa träning gentemot de andra. Säsongen förskjuts och jag vet att jag har tid på mig. Kruxet är att jag är så beroende av träning då jag tycker det är så himla kul och så himla skönt. Jag är så nöjd med mig själv när jag har tränat och känner att jag genomför något bra och att jag förbättras. Problemet är kanske att jag då har svårt att vara nöjd med mig själv under perioder utan träning...
Men att hela tiden hålla på att vara rädd för att bli sjuk är nästan samma sak som att vara rädd för att vara frisk för då finns ju risken för att bli sjuk. Men nej, jag vill vara frisk och jag är bra på det. Se på hela förra året. Precis. Nu ska jag bli frisk och då ska jag också vara smart. Träna smart. Och ha kul. Som vanligt.
Den absoluta utlösningen på förkylningen var, tror jag, den ordentliga urladdningen det blev under måndagens POM-tävling: ett hårt långdistanslopp där jag verkligen fick kämpa för att koncentrera mig och sista kilometrarna gick i sandig terräng och det var jobbigt för benen. Efteråt; kallt, ingen ordentlig mat (mackor o lite yoghurt och muffins) och sedan lång bilresa, dusch sent på kvällen och mat ännu senare. Tog det lugnt dagen därpå, men hade kanske kunnat skippa förmiddagens pass och vilat helt istället. Dock hade väl viruset redan satt sig.
Jag hade ju en liten förkylning i början på året (v2) och kanske hade jag inte återhämtat mig helt från den. Hade ju under v5 lite konstiga känningar med tjockhet och snorhet som varken växte eller minskade, men körde då ändå ett par hårda pass och det försvann till v6. körde på bra och fick några riktigt sköna pass första delen av portugal-lägret, men körde kanske lite för hårt, ex, första passet kanske blev lite långt...
Men det är lätt att vara efterklok och jag hade sett fram emot barmarkslöpning så himla mycket att det gav mig en sån otrolig glädje att bara springa springa springa utan att behöva halka och pulsa. Då är det svårt att tygla sig och inte få utlopp för glädjen.
När jag väl blev förkyld har jag enligt mig själv gjort allting rätt. Jag har sovit som ett as, ätit massor av apelsiner, avokado, broccoli = alltså bra med mat och mycket mat. Jag har inte haft mycket i skolan = mycket tid för vila. Jag har inte deltagit i någon slags fysiskt ansträngande aktivitet över huvudtaget. Där hade jag inte kunnat göra något annorlunda.
Men fortfarande känner jag av lite tjockhet i luftvägar och näsa och det är klart att jag känner efter mycket, men samtidigt vill jag inte riskera att detta ska hänga kvar så att jag åker på det igen.
Jag är inte stressad för säsongens skull, eller att jag ska tappa träning gentemot de andra. Säsongen förskjuts och jag vet att jag har tid på mig. Kruxet är att jag är så beroende av träning då jag tycker det är så himla kul och så himla skönt. Jag är så nöjd med mig själv när jag har tränat och känner att jag genomför något bra och att jag förbättras. Problemet är kanske att jag då har svårt att vara nöjd med mig själv under perioder utan träning...
Men att hela tiden hålla på att vara rädd för att bli sjuk är nästan samma sak som att vara rädd för att vara frisk för då finns ju risken för att bli sjuk. Men nej, jag vill vara frisk och jag är bra på det. Se på hela förra året. Precis. Nu ska jag bli frisk och då ska jag också vara smart. Träna smart. Och ha kul. Som vanligt.
Kommentarer
Trackback
