Lina Strand

Efter den här perioden (O-ringen och Sprint-SM) har jag märkt hur mycket det krävs och hur mycket det kostar att prestera på topp. Nu när jag sprang 43-kavlen i helgen så kände jag att jag var lite sliten fysiskt. Men det var ingenting mot hur sliten jag var mentalt, vilket gör att tekniken fick lida.

Jag kände hur jag verkligen fick jobba under mitt lopp igår. Jobba för att orka hålla fokus. Gick det? Nej, det gjorde inte det utan jag lade bort ganska många minuter på bommar. Och jävlar, vad jag har lärt mig saker.

Jag har lärt mig att det mentala är nyckeln till framgång.
Det är det sista lilla steget som gör skillnaden från en okej till en bra eller en jättebra prestation. Och vem nöjer sig med att prestera okej på viktiga tävlingar? Nej, jag vill prestera bra eller helst jättebra.

Därför har jag lärt mig att det går inte att vara på topp jämt. Ibland måste jag nöja mig med ett okej lopp. Ett lopp som är bra tekniskt, men med kanske lägre intensitet.

Ingela har tipsat mig om en metod för att vara mentalt förberedd inför mina viktiga tävlingar och jag testade det på O-ringen och jag lyckades bra. Jag utnyttjade samma sak inför Sprint-SM-finalen och lyckades igen.

Jag har skrivit ner lite saker på ett papper.
Det känns enkelt. Men hjälp, vad det krävs mycket.

Sakerna jag skrev ner har jag med hjälp av Ingela, Tobbe och mina egna tankar jobbat fram. Men det är ju inte bara att ögna igenom det. Jag ska ta det till mig och jag ska använda mig av det när jag är ute i skogen för det är där det händer, det är där jag kan påverka mitt lopp. Jag lyckades använda mig av det under O-ringen och jag orkade ladda om till Sprint-SM och göra samma sak där. Härligt! Jag har hittat en metod som fungerar och jag vet redan hur jag ska utveckla den för ännu bättre prestationer. Det känns bra.

Jag har inte bara lärt mig att metoden fungerar utan jag har också lärt mig hur viktigt det är att prioritera och hur viktigt det är med återhämtning och här är det den mentala återhämtningen som är den viktigaste.

Jag var grymt trött i huvudet efter O-ringen. Tillsammans med en liten smärta i vaden så var jag inte alls sugen på att åka iväg till Strömstad på söndagkvällen för att springa sprint. Men det var så bra att jag gjorde det! Kvalet var inte bra. Vaden kändes bra, men allt fokus i förberedelserna hade lagts på den och inget på loppet. Jag sprang iväg med fel fokus och gjorde ett dåligt lopp, men tog mig vidare ändå. Till finalen var jag laddad. Mentalt. Jag hittade fokus och jag var 5:a, 20 sekunder från guld - min bästa sprintprestation någonsin. Men oj, vad sliten jag var dagarna efter.

Jag åkte till 43-kavlen för att springa sistasträckan och ha roligt. Jag hade jättekul, det var fin terräng och så himla härligt att vinna! Loppet? Nej, inte bra i sin helhet. Jag försökte ladda och hitta mitt fokus, jag lyckades behålla det ibland, men tappade det också stundtals. Jag orkade helt enkelt inte. Men vad gör det? 43-kavlen stod helt klart i skugga av O-ringen/Sprint-SM och kommande Euromeeting. 43-kavlen var en kul grej med mamma och de andra och även om jag såklart ville göra mitt bästa för att föra laget till seger så behövde jag inte prestera ett lopp på topp utan bara ett okej lopp och det var det jag klarade av en dag som den igår.

Nu är det 4-5 dagar kvar till första loppet på Euromeeting i Schweiz. Det blir några intensiva dagar med ankomst torsdag och lite träning i terrängen innan det drar igång med 3 hårda tävlingar, medeldistans, förkortad långdistans (70min) och stafett. Det ska bli grymt skoj!

Dagarna som följer ska jag ta det lugnt och må bra. Jag ska göra upp en plan för tävlingarna i Schweiz för att komma väl förberedd. Men just nu behöver jag vila. Fysiskt ja, men framförallt mentalt.